söndag 3 mars 2013

Var är det förbjudet att parkera någonstans?


Där det är förbjudet att parkera fordon får du stanna för att undvika fara, om trafiksituationen tvingar dig till det samt för av- och påstigning, av- och pålastning men inte för något annatändamål. Kom ihåg att det räknas som parkering även om föraren sitter kvar i bilen. Parkeringförbud gäller på alla platser där ett uppställt fordon skulle kunna vara ett hinder för trafiken.



Parkeringsförbud gäller på de platser som följer här: 

  • På en väg inom ett avstånd av 30 meter före och efter en plankorsning (järvägskorsning). Detta för att sikten över järnvägen inte får skymas. 


  • På en väg framför infarten till en fastighet så att fordonstrafik till eller från fastigheten väsentligen försvåras. 


  • På huvudled. Huvudleder är ofta mycket trafikerade och utrymmet där behövs för den dagliga trafiken. 


  • På en körbana bredvid ett annat fordon som stannats eller parkerats längs körbanans kant eller bredvid anordning, tex en container som ställts upp där. Förbudet gäller inte om det andra fordonet är en tvåhjulig cykel, moped eller motorcykel utan sidvagn eller om anordningen är att motsvarande storlek. Orsaken är att fordonet skulle stå i vägen för den löpande trafiken och stänga in det andra fordonet sm står närmast kanten. 


  • Så att fordonet hindrar tillträde till andra fordon eller så att derssa inte kan köras från platsen. 


  • Så att fordonet står med något hjul utanfr parkeringsruta eller annan markering som anger var parkeringen får ske. 

Om du på grund av trafikolycka, motorfel eller liknande blivit stående på en plats där det är förbjudet att stanna eller parkera eller där fordonet på annat sätt skulle utgöra en fara för andra trafikanter ska du snarast flytta det. Om detta inte är möjligt omedelbart, ska du sätta ut en varningstriangel.


torsdag 28 februari 2013

Akta! Om barn i trafiken och dina skyldigheter som förare


Barn och trafik är på många sätt en mycket olycklig kombination. Barn är inte rustade att klara av de krav trafiken ställer, deras uppehållsplatser borde vara fordonsfria. Detta är dessvärre helt omöjligt.

Därför måste vi som fordonsförare helt ta på oss ansvaret när vi "umgås" med barn i trafiken. För att förstå vilka problem barn har i trafiken ska vi titta lite närmare på deras handikapp.

  • Barn i förskoleåldern har svårt att ställa om från fjärr- till närseende och omvänt. Synfältet är smalare än vuxnas. Synförmågan är inte fullt utvecklad förrän i tonåren.
  • Att lokalisera varifrån ett ljud kommer kan vara ett stort problem för ett barn.
  • Att göra två saker samtidigt, tex springa åt ett håll och titta åt ett annat, kan vara närmast omöjligt.
  • När ett barn cyklar kan all koncentration gå åt till att cykla, ingen finns kvar för att bevaka trafiken.
  • Barn har svårare än vuxna att bedöma avstånd och hastigheter.
  • Att barn är korta till växten försvårar ytterligare. En parkerad personbil kan vara ett svårt sikthinder.

Leken är en naturlig del i barnens utveckling. Den finns med i allt de gör, även i trafiken. Leken kan göra dem "döva och blinda" för trafikens risker. Det är inte ovanligt att barn, fullt upptagna av lek, kommer utrusande i gatan. Undersökningar har visat att man inte kan räkna med ett någorlunda trafiksäkert beteende förrän 9-12 årsåldern.



Problemet blir inte mindre av att vi motorfordonsförare omedvetet förväntar oss att barn ska uppträda som vuxna. Ett barn som står vid ett övergångsställe och till synes väntar på en bil, kanske inte alls uppmärksammat bilen som närmar sig. I nästa ögonblick kan barnet vara på väg ut i gatan.

Motorfordonsförarna måste alltid ta hela ansvaret för barn som finns på vägen eller i närheten av den. I bostadsområden, vid skolor, lekplatser mm måste du alltid räkna med att det finns barn även om de för tillfället inte syns.

Om du tittar på en gata och en viss trafiksituation så tycker du kanske att den inte ser särskilt hotfull ut. Om det är så, titta en gång till, men noggrant och med den insikt som är så värdefull för trafiksäkerheten. Då kanske du upptäcker ett barn på väg ut i gatan, en liten cyklist eller liknande.  Om du sett den har du fått tidig information och hinner vidta de åtgärder som krävs när ett barn kommer farande.

Lagstiftaren kräver att du ska visa "särskild hänsyn" mot barn. Det betyder att du måste:

  • vara extra uppmärksam om det finns barn på vägen eller i närheten av den
  • hålla så låg fart att du omedelbart kan stanna när du passerar barn
  • hålla stort avstånd i sidled när du passerar
  • ge varningssignal om det behövs.


tisdag 19 februari 2013

Dina skyldigheter mot oskyddade trafikanter


Gående, cyklister, motorcyklister och mopedister saknar bilistens "skyddande skal". Sammanstötningar mellan motorfordon och oskyddade trafikanter, även i förhållandevis låga farter, får nästan alltid allvarliga följder. Lagstiftaren har genom lagstiftning för-sökt skydda de oskyddade trafikanterna, men trots detta händer många olyckor. Orsakerna finns förstås i ouppmärksamhet och bristande laglydnad såväl hos motorfordonsförarna som hos de oskyddade trafikanterna.

Förare av motorfordon är de farligaste, men också de högst utbildade i trafiken. Vi måste ta ansvar för de oskyddade trafikanterna genom att ge dem stora marginaler och hela tiden räkna med att de kan göra fel i trafiken.

När du möter eller passerar gående ska du lämna dem tillräckligt utrymme och när det behövs, tillräcklig tid att vika åt sidan.



Du har väjningsplikt mot gående:

  • på gångbanor 
  • när du kör in på en körbana eller vägren från en fastighetsutfart 
  • på gårdsgator 
  • på gågator 
  • på bevakade övergångsställen efter att ha svängt i korsning 
  • på obevakade övergångsställen. 

lördag 2 februari 2013

Nya och unga förare överskattar sin förmåga


En studie där nyblivna förare fick försöka bedöma sin egen körförmåga och jämföra den med erfarna förares förmåga, visade att unga män ansåg sig köra bättre än genomsnittsbilisten, dvs  en grov överskattning. Unga kvinnor hade en något mera realistisk uppfattning om sin förmåga.

Av studierna kan man dra slutsatsen att den olyckliga kombinationen av bristande erfarenhet och ett för litet mått av personlig mognad sätter sina spår i körbeteendet.

Unga förare (18-19 år) har 6-7 gånger så hög olycksrisk som medelålders, erfarna förare. Man lär dock så länge man kör och samlar nya erfarenheter.

Med åren växer vanligen också mognadsmåttet. Känsligast är debutåren, men man kan genom insikter kompensera bristen på erfarenhet och mognad. Här är några exempel på vad man kan göra:

  • hålla låg hastighet 
  • skaffa stora marginaler i sid- och längdled 
  • "ta det säkra före det osäkra", t ex hellre vänta än chansa vid en korsning 
  • välja rätt tidpunkt för körningen, t ex gles trafik, dagsljus och bra väglag 
  • välja kända vägar eller planera resan väl 
  • låta bli att köra när man är ur form, sjuk eller trött 
  • hålla bilen i god kondition. 


Att göra flera saker samtidigt 
Det kan vara svårt att göra flera saker samtidigt. Det går förhållandevis bra om man använder olika sinnen. Det går ganska bra att titta på en sak och lyssna på en annan. Med samma sinne kan man bara göra en sak i taget. Då gäller det att göra det viktigaste först och sticka emellan med det mindre viktiga när det finns tid.

När du kör bil är det viktigast att läsa av trafikområdet och vidta de åtgärder som behövs. Andra saker som att byta skiva i CD-spelaren, svara i mobiltelefonen, sätta på värme eller veva ned sidorutan är alla saker som inte får ta tid från själva körningen.

Samtliga dessa distrationsmoment kan förorsaka tillbud, små som allvarliga, i trafiken.

onsdag 23 januari 2013

Om Sjukdom och läkemedel när du kör bil


Personer som lider av en sjukdom som skulle kunna äventyra trafiksäkerheten får inte ta körkort. Bland sådana sjukdomar finns syn- och balansrubbningar, medvetanderubbningar, demens och alkoholism.

Den som har körkort och drabbas av en sådan sjukdom måste, så länge sjukdomen pågår, avstå från att köra. Dessutom har läkaren som konstaterar en så allvarlig sjukdom skyldighet att meddela körkortsmyndigheten, som tar ställning till om körkortet ska återkallas eller ej. Det har visat sig att denna rapportering fungerar dåligt och ansvaret vilar ytterst på den enskilda personen. Om förmågan att köra bil är kraftigt nedsatt ökar risken för trafikolyckor.

Därför har man i den situationen såväl juridisk som moralisk skyldighet att låta bilen stå. Även "tillfälliga" sjukdomar kan ge så allvarliga störningar att trafiksäkerheten äventyras. Förkylning, influensa, luftvägsinfektioner, huvudvärk mm ger ofta dessutom feber och är starka skäl till att låta bilen stå under den tid sjukdomen pågår.



Många mediciner inverkar negativt på körförmågan. Bland annat sömnmedel, nervlugnande medel och vissa blodtryckssänkande läkemedel kan framkalla trötthet, dåsighet och nedsatt uppmärksamhet. Andra läkemedel kan framkalla onormal upprymdhet.

Läkemedel kan ha olika inverkan på olika människor. Därför måste du, genom att studera dina egna reaktioner, ta reda på vilken effekt ett visst läkemedel har just på din person. Den läkare som skriver ut medicinen är skyldig att informera om de kända bieffekterna.

Med vissa läkemedelsgrupper medföljer dessutom skriftlig information om biverkningarna. Läkarens och apotekets varning, liksom triangeln på läkemedelsburkarna, är ett tips om att läkemedlet normalt ger sådana störningar att man inte bör köra när man behandlas med det. Men eftersom olika människor reagerar olika kan det finnas läkemedel utan varningar som ger dig så stora störningar att du bör låta bilen stå.

Ansvaret vilar helt på den enskilde föraren. Även receptfria läkemedel kan, framförallt i stora doser, störa körförmågan.Tänk på att ett ofarligt läkemedel kan bli farligt i kombination med ett annat läkemedel eller tillsammans med alkohol. Läkemedel som verkar mycket negativt på körförmågan ska ha en röd triangel och varningstext på förpackningen. Du bör inte köra efter att du förtärt sådant läkemedel.

tisdag 8 januari 2013

Moral i trafiken - om ålder och mognad


Trafiken är komplicerad. Missförstånd och felhandlingar kan bli livsfarliga. Därför finns ett behov av entydiga, detaljerade regler. Helst skulle vi behöva övervaka att alla trafikanter följer dem också.

Polisen har dock ingen möjlighet att övervaka alla överallt. Det är knappast önskvärt heller. De flesta av oss vill inte leva i ett samhälle där vi jämt och ständigt övervakas. I trafiken återfaller regelefterlevnaden på oss själva, vår ansvarskänsla, självbevarelsedrift och trafikmoral.

De flesta regler har växt fram genom erfarenheter och finns där för att skydda oss samt gynna samspel och framkomlighet i trafiken. Vi måste respektera reglerna och förstå att överträdelser nästan alltid betyder att vi utsätter oss själva eller andra för fara eller hinder. Det är lätt att falla för frestelsen att bryta mot reglerna, t ex omkörningsförbuden, när man har bråttom. Men den nytta man får, dvs  den tid man vinner, betalas av dig och andra trafikanter i form av större risker. Den som bryter mot reglerna "snyltar" på den gemensamma trafiksäkerheten.



Föraren har bråttom. Motivet styr förväntningarna. Han upplever miljön mera framkomlig och mindre farlig än vad den i verkligheten är. Det handlar om att ha en tillräckligt hög trafikmoral och avstå från regelbrotten.

Moralutveckling 
Man brukar tala om att människan utvecklas moraliskt i tre steg.

  • 1. Det egocentriska stadiet. 

Små barn är ofta egoistiska och tänker först och främst på att tillgodose sina egna behov mest och först, utan hänsyn till regler och demokratisk ordning. Andras rättigheter, önskningar och behov kommer alltid i andra hand.

  • 2. I det andra stadiet har man börjat anpassa sig till samhället.

Man accepterar regler och demokrati och lever upp till sina skyldigheter, men utan att visa ödmjukhet eller generositet.  Man håller på sin rätt även om det, i en viss  situation, för alla parter vore smidigare och enklare om man skulle ge avkall på rättigheterna.

  • 3. Det tredje stadiet kommer man in i när man insett fördelarna av gemensamhet. 

Utöver regelefterlevnaden finns ett inslag av generositet  och ödmjukhet. Man inser fördelarna av att ge avkall på sina rättigheter när det, i ett visst läge medför smidighet och gynnar hela situationen.


Ålder och mognad följs till viss del åt. Av den anledningen får vi, i Sverige, inte ta körkort för bil förrän vi fyllt 18 år. Vid den åldern har de flesta av oss uppnått det tredje steget vilket är en förutsättning för samspelet i trafiken. En del personer mognar långsammare och ytterligare några blir kvar i första eller andra steget hela livet. I trafiken ser vi dem som hänsynslösa, tutande, blinkande trafikanter ofta med knutna nävar.

onsdag 2 januari 2013

Angående hastighetsbedömning och fartblindhet


Vid olika studier som gjorts har det visat sig att även erfarna förare har svårt att rätt bedöma hastigheter. Vi tycks ha lättast art bedöma hastigheter hos fordon som närmar sig från sidan, tex de som kommer på en korsande väg. Svårast har vi att bedöma mötande fordons hastighet. Om mötande fordon har hög hastighet, bedömer vi deras fart som lägre. Ju högre hastigheter de mötande har, desto större blir vår felbedömning. Oklar sikt, tex dimma, slagregn, snöfall, skymning och gryning försvårar hastighetsbedömningen.

Försök som gjorts visar att förare i allmänhet har svårt att avgöra var två, mot varandra körande fordon kommer att mötas. Det kommer sig förstås av att vi ar rättsvaga på att bedöma det ursprungliga avståndet mellan fordonen. Dessutom är vi, rent utsagt, usla på att bedöma den mötandes hastighet. Försöken tyder på att vi alltid bedömer att mötet kommer att ske mitt emellan bilarnas ursprungliga läge, oavsett om fordonen har olika hastighet. Det betyder stora risker när vi i en omkörningssituation möter ett fordon som har mycket hög fart.



De förare som har insikt om de svårigheter vi har med att bedöma hastigheter och avstånd skaffar sig självklart en extra säkerhetsmarginal i kritiska situationer, exempelvis vid omkörning i samband med möte.

Så blir du fartblind...
I innerörat har vi ett organ som håller oss informerade om när farten ökar eller minskar. Dessutom känner vi ökningar och minskningar i ryggstödet, händer och armar. Problemet uppstår när vi uppnått en hög hastighet och bibehåller den. Då har vi mycket svårt att bedöma hur hög hastigheten är. Vi bedömer den ofta som lägre än vad den i verkligheten är. På äldre bilar "hör" man dock ofta den höga hastigheten i form av högt vind-, motor-och vägljud. Nyare bilar är ofta mera tystgående och hörselintrycket av fart minskar eller försvinner.

På en smal krokig väg fär vi hjälp av olika sinnesintryck. Om träd och belysningsstolpar som står nära vägen rusar förbi som brädor i ert staket inser vi att farten är hög. Klangningar i kurvor och svängar ger också fartintryck. På motorvägar och andra större vägar är avståndet till träd, stolpar och annat som kan ge fartupplevelse stort.

Vägarna är ofta raka och vi känner inte rörelseenergin på samma sätt som på de smala, krokiga vägarna.Man vänjer sig vid den höga hastigheten och upplever den som lägre än vad den egentligen är. Vi brukar kalla tillståndet för fartblindhet. Särskilt kraftigt är probremet när man kört på en bred rak väg en längre tid i hög hastighet.

Riskerna med att vara fartblind är att man minskar farten för lite när man behöver sakta ned, tex för att svänga av från motorvägen. Farten är för hög och bilen går av vägen i den kurva som ofta förekommer på motorvägsavfarter. Fartblindhet drabbar alla förare. Det finns bara ett botemedel. Att ofta titta på hastighetsmätaren. Särskilt i samband med inbromsningar och verkligen konstatera att farten sjunkit till en rimligt låg nivå.